Vi går bakom de andra på den varma asfalten. Du snubblar till och böjer dig fram för att se på din blödande tå. Du rätar på ryggen, suckar och säger "Jag älskar dig.". Sedan springer du iväg.
Jag låter de salta tårarna blöta ner den sköna kudden i min säng. Hela kroppen gör ont. Den svider. Du öppnar min dörr mitt i en hulkning. Du tassar fram och lägger dig bredvid mig och lägger dina korta armar runt mig.
När du somnar i min famn är det som att allt det andra som har gjort oss så illa, inte finns mer. När du viskar att jag är världens bästa syster är det bättre än alla franska filmer och
Smiths och Håkan-låtar tillsammans. När du lägger armarna om mig behöver jag inte världens alla plåster och bandage längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar