Allt som jag känner och som ingen tror på

Att jag log den där gången betyder inte att allt är okej. Att jag skrattade den där gången betyder inte att klumpen i bröstet inte finns där. Inget är okej och klumpen i bröstet finns där hela tiden. Ångesten ligger i mig som en drake redo att väckas. Den bränner och svider. Den skickar stötningar och ilningar genom hela kroppen. Den säger att jag är dålig och allt jag gör likaså. Jag säger att jag har ont i huvudet och mår illa. Det är okej säger jag, det är bara i kroppen. Fast det är inte sant. Jag skäms över hur jag mår och jag låtsats stark. Jag skrattade och klumpen finns där fortfarande. Jag log och inget är okej.

Sådant en känner fredag kväll ensam

Jag längtar efter kärlek,någon att hålla om, någon att se tårdrypande filmer med, någon att visa alla de vackra låtarna, någon att låta ligga under mitt mjuka täcke med, någon att berätta om hur mycket jag hatar mig själv och allt jag är, någon som säger att det inte stämmer det där jag tänker om mig själv. Någon som kan torka tårarna och lindra svedan och ta bort allt det fula. Allt som är jag.