Sunday morning

Jag gillar att drömma, att föreställa mig andra verkligheter. Jag behöver det. Speciellt nu. Nu när det tredje största partiet i riksdagen är ett rasistparti. Det skrämmer mig mer än alla monster i alla sagoböcker i världen. Just för att jag ska orka med att kämpa så måste jag väl bara få lov att inte tänka på det ibland. Så jag tänkte att det kunde vara fint om jag skulle dela med mig av mina fem drömresor.

1. Paris. Jag har varit i Paris en gång redan, men som 7-åring. Jag vet inte varför en inte skulle vilja åka dit. Jag blir alldeles svag på att tänka på fransk kultur. Den är ibland hbtq-hatande, i många fall rasistisk och sexistisk, men bortsätt från det alldeles ömmande och underbar. 

2. New York. Jag har varit i New York också. Som 5-åring men jag vill desperat tillbaka. Amerika och USA fascinerar mig verkligen. Det råder är en så sjuk kultur där. Skillnaderna är så extrema. Skillnaderna mellan fattiga och rika. Mellan norra och södra staterna. Skillnaderna mellan män och kvinnor. Skillnaderna mellan vita och svarta. Det är så osvenskt. Så lite lagom. New York känns utstickande på något vis. Det är som ett eget kaos i ett annat kaos. 

3. Japan. Förstå hur häftigt det vore att åka till Japan. Det är så långt bort men inte så olikt. Fast ändå så himla olikt. Städerna är större och det gulliga är gulligare. Det rosa är rosigare och det drömmiga är drömmigare. Egentligen inte men det är okej att önska.

4. Amsterdam. Jag vill se Anne Frank-huset och gå i gamla bokhandlar och titta på vattnet med någon fin.

5. Sydafrika. Där har jag också redan varit. Men jag vill så gärna åka dit igen. Jag vill se det fina och polerade och jag vill se det efter apartheid-tiden. Jag vill träffa människor och höra folks historier.

I write about dreaming and how I need it when the third parti party in the Swedish parliament is a racist party. I write about my five dream travels. 

1. Paris

2. New York

3. Japan

4. Amsterdam

5. South Africa