Jag tittar på Sverigedemokraternas valfilm och känner en hopplöshet. Det måste finnas bättre än såhär. Jag vet att det finns bättre än såhär. Jag känner mig desperat. Maktlöshet. SD kniper 9 % av Sveriges röster i EU-valet. Front National tar 25 % av Frankrikes röster och blir deras största parti i EU-parlamentet. Ungern, Storbritannien, Turkiet och Tyskland, jag upprepar, Tyskland, röstar alla in högerextrema, rasistiska, hbtq-hatande och sexistiska, kvinnohatande, partier i EU-parlamenret. Jag mår så illa. Jag blir alldeles tom. För vad ska jag göra? Jag, tillsammans med massa asfina människor, försvarar det vi tror på. Vi försöker desperat få människor i vår omgivning att förstå. "SD är ju bara ett invandringskritiskt parti. De är inte emot invandrare. Bara själva invandringen.", säger de. Nej, säger vi. När, alla former av hat men i detta fall rasismen, normaliseras så ofattbart går det inte att vara tyst.
Hitler började inte med att säga att han skulle gasa ihjäl 6 000 000 judar. Han var till en början bara inte ett så stort fan av icke västerländska vita män(niskor). Han var en folkvald politiker. Jimmie Åkesson har sagt att muslimerna är vårt största utländska hot, och hela tiden läser man om hur SD:s toppolitiker yttrar sig grovt rasistiskt om diverse saker. Jag säger inte att Jimmie Åkesson och SD är nazister (mhmm lite kanske). Jag säger bara att det är något att tänka på. Europa borde ha lärt sig.
Om 27 dagar är det riksdagsval. Jag ber att alla som har den demokratiska rättigheten, och skyldigheten, att rösta gör det. Rösta mot det Sverige Sverigedemokraterna så fint förespråkar. Jag vill inte leva i ett Sverige där mina vänner känner sig exkluderade. Där man sparkar på den som ligger. Där man är emot all form av egentlig solidaritet och demokrati. Det är inte mitt Sverige.
I write about the rising racism (and the general non solidarity) in Sweden and Europe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar